J

 

Tanken har slagit mig flera gånger, jag trivs så otroligt bra själv utan hela den där kärlekskarusellen, den får mig ur balans och det gillar jag inte samtidigt som känslan såklart är helt underbar när den väl är bra. Jag gillar att bara ha mig själv att ta hand om, att ha full kontroll på allt i mitt liv och inte behöva tänka på någon annan. Missförstå mig rätt nu, jag är inte ego någonstans och tänker såklart på andra, familj och vänner. Det jag syftar på är någon man är förälskad i. Jag undrar om man alltid kommer till den där punkten när man saknar det och bara måste få tag i den där känslan igen, så brukar det bli men just nu känner jag mig bara fri från det. Jag vill inte bli kär, jag vill inte ha ett förhållande och jag vill inte påbörja något som kan leda till obalans i mitt liv. Jag är grymt lycklig som det är nu! allt känns så jäkla bra, jag älskar mitt jobb, min frihet och mina älskade vänner och våra sköna häng. Det känns som att det är allt jag behöver och jag är bara (peppar peppar ta i trä!) så jävla nöjd med allt som det är vilket man inte är ofta. Jobba och bara vara känns helt underbart, träffa killar och flörta lite är klart man gör men mer än så behövs egentligen inte för att få lite kärleksfix på tillvaron. Fan behöver man egentligen en pojkvän? kärlek? jag har blivit mer och mer osäker på det. Kommer väl en dag när man helt enkelt möter den där man aldrig trodde fanns och blir upp över öronen förälskad och släpper allt var frihet betyder men för mig är det svårt att se det hända. Jag har träffat en del killar, men aldrig känt att det varit helt hundra, inte sådär som en del par som är tillsammans i flera år. Det känns som att det är en kärlek som är grymt svår att hitta och samtidigt är det antingen det eller inget alls som man vill ha. Jag hoppas jag hittar "honom", han som jag kan vara mig själv med i alla väder, som älskar mig utan och innan precis som jag är, äkta kärlek helt enkelt, bra och dåliga sidor. Men med det sagt så gör det mig faktiskt ingenting om jag lever resten av livet med mig själv, jag har kommit fram till att jag älskar livet både med och utan kärlek precis lika mycket! man får kärlek av småsaker i livet också, att bara vara med sina vänner eller ha sin egna tid med sig själv gör mig ta mig fan varm i hjärtat haha! jag måste vara kär i mig själv och en extrem ensamvarg även fast jag är socialare än många. Jag är en jävla kameleont när det gäller det där, jag behöver ha både och.

 

Det jag ville få fram var i alla fall att jag för första gången på ett bra tag mår så sjukt jävla bra och bara njuter av livet till fullo med både småsaker som större saker. Vare sig jag är ute med vänner eller mumsar choklad i sängen med en bra bok så är jag avslappnad och otroligt glad över det liv jag har och alla i det. ♥ Jag behöver inte mycket för att vara lycklig bara ett starkt hjärta och en stress och ångestfri tankebana. Mina närmsta vet vad jag pratar om, dom vet att jag gick igenom en mycket tuff period under 2013 och tappade bort mig själv påvägen. Jag var inte samma person som jag är idag och när jag tänker tillbaka på hur dåligt jag mådde så vill jag antingen gråta eller skratta över hur jag aldrig trodde det skulle bli bra igen. Jag kunde knappt gå ut, ville inte träffa folk och hade stora problem med precis allting, det var den värsta perioden i mitt liv. Jag ska aldrig dit igen och det har jag lovat mig själv. Men det lärde mig också att uppskatta allting i livet så mycket, jag behöver inte allt det som andra behöver, jag behöver bara må bra och ha folk som stöttar mig bakom ryggen, då är jag lycklig. När jag kom ur den där låga hemska perioden så märktes det direkt även om jag inte riktigt märkte det själv.

 

"Det lyser om dig, det var länge sedan man såg dig så, du har varit så ledsen men nu bara strålar du och det gör mig så glad." Det var vad min älskade mormor sa när jag börjat ta mig uppåt igen. Tack för att ni finns alla som alltid funnits där för mig. Älskar er.

 

Nu ska jag fortsätta på min nya bok och sen blir det sängen för tidigt jobbpass imorgon, puss och kärlek.